Tandblekning – en seg, bökig och dyr historia

Sedan ett par veckor tillbaka bleker jag tänderna. Det är en långdragen historia som började redan för drygt 1 år sedan.

Jag har blekt tänderna en gång förut, då i Thailand faktiskt av alla ställen. Det var på en fräsch tandklinik, till ett bra pris och det gick snabbt. Jag blev dessutom mycket nöjd med resultatet. Det enda var smärtan.

Redan under själva behandlingen (som gjordes med ljus) ilade det till. Då avbröt de genast. De närmaste timmarna var hemska då det plötsligt smärtade till något hemskt i någon tand, och försvann lika fort.

Detta var 10 år sedan, nu tyckte jag det var dags igen. Jag vill inte ha vintervita gaddar så att folk studsar till när man ler, bara ett fräscht leende som gör sig på bild :-). För att inte riskera att skada tänderna bestämde jag mig för att göra det hos min tandläkare, Birka Tandhälsa på Rörstrandsgatan i Stockholm (inga mystiska hemmakurer beställda på internet alltså!).

Men så när de gjort avgjutningar på mina tänder och allt så att säga var igångdraget kom jag på att jag ju ammade…eller såhär var det; jag läste en artikel där en tandläkare avrådde från att bleka tänderna under amning. Så det blev uppehåll, ett långt, för det har hela tiden kommit så mycket emellan och jag har liksom inte tagit mig i kragen, trots att jag haft hela kitet hemma.

Nu är jag snart klar, men vilken tid det tog denna gång. Jag har fått en gelé som man ska spruta ner i en genomskinlig skena som passar exakt på mina tänder. Först fick jag sprutor med gelén från Pola, när de tog slut hade tandläkaren plötsligt bytt märke så nu kör jag med Opalescense.

Pola var smidigare på så sätt att det bara behövde sitta i en halvtimme, Opalscence ska sitta på mellan 2-4 timmar…dessutom skulle man inte äta på minst två timmar efter Pola och ”i alla fall inte direkt” efter Opalescence (förmodligen mår tänderna bäst av att inte äta på ett par timmar då heller men det blir ganska många timmar och svårt att tajma att göra det direkt efter måltid om man inte ska bli jättehungrig och behöva vänta väldigt länge med att äta efteråt så jag gissar att det är därför de svarar lite luddigt).

Så, hur går det till då? Först ska man rengöra tänderna ordentligt med tandtråd och borsta tänderna. Sedan sprutas gelén i skenan och trycks på mot tänderna. Om gelé kommer utanför på tandköttet ska detta tas bort (det är i princip omöjligt att ta tillräckligt mycket så att hela tanden täcks men inte så mycket att det kommer utanför!). Sen är det bara att vänta.

Fast bara och bara vet jag inte. Jag tycker: att det är obekvämt, bökigt och segdraget. Det är äckligt eftersom det känns som att det rinner ner i halsen (jag får alltid hysteriskt ont i halsen när jag gör det!). Ibland känns det väldigt obehagligt på tänderna, som om de blir extremt känsliga. En dag fick jag helt avstå för att det gjorde ont överallt. Sedan bildas det också extremt mycket saliv i munnen, i alla fall på mig. Jag vill ju inte svälja det eftersom det kanske finns spår av gelén i saliven så då får man springa och spotta stup i kvarten istället. Ibland får jag rena spykänslan av allt segt saliv i munnen och ja, ni hör själva – inget trevligt och jag fattar att ni inte vill veta mer.

Men är det värt det då? Nja, blir tänderna fina så kanske, men billigt är det inte (jag betalar 3000 kr) och med tanke på hur lång tid det tar så vete katten om det är värt det när det är så omständigt! Eftersom jag har slagit ut ett par framtänder som ung också kommer ytterligare en dimension till; att dessa kompositfasader måste göras om när blekningen är klar. Fast först måste man vänta tre veckor på att färgen ska stabilisera sig.

Att jag valde denna metod beror på att jag hoppades att en tandläkare skulle ha den metod som var mest skonsam mot emaljen. Om det stämmer vet jag ju inte men jag hoppas det. Dock tycker jag det är dyrt och ger ett ganska vanskligt resultat i och med att man som nybörjare står där hemma helt själv och ska pricka exakt rätt mängd gelé i skenan (de första veckorna tog jag för lite så att endast nedre delen blev blekt med ojämnt resultat som följd och att tandkanten blev alldeles kritvit fast inte på ett bra sätt…). Jag har alltid gillat min tandläkarklinik; de är serviceminded och trevliga plus att de har snygg miljö med lite spakänsla, men när det gäller denna tandblekning har informationen inte varit jättetydlig. Puh….jag längtar såååå tills allt är klart. Just nu känns det bara jobbigt :-(.

ps. Förstår att ni vill ha bilder så klart och ja, ska lägga upp tänkte jag när jag har både före, halvvägs och efterbilderna klara.

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Spabanken på sociala medier