Ni som läste vad jag skrev igår vet att jag söker med ljus och lykta efter rätt riktning i min hudvårdsrutin nu. Jag har inte riktigt landat i vilken ny produkt jag ska använda för de pigmentfläckar som jag fått under sommaren. MEN, tacksamt nog fann jag en inbjudan i min överfulla inkorg till en presentation av ett nytt retinolserum från Nimue – så där har jag kanske svaret! 🙂 Händer om ett par veckor…så mer om det kommer.
I övrigt så fick jag ju en välbehövlig påminnelse till när jag pratade med min lokala hudterapeut igår, Maja på Skin Repair MS. Jag beklagade mig över irritationerna, skrovlet…hur är det med fukten undrade hon. Hm…jo jag har slarvat ska erkännas. Rengöra är jag bra på men står det inte någon fortsättning mitt framför mig som jag känner passar just då orkar jag inte gå och leta upp, eller rättare sagt: jag blir alltid avbruten och distraherad av något – eller någon… 😉 Familjelivet med barn har högt tempo!
Igår la jag i alla fall först Eminence jordgubbsserum och fuktkräm och upprepade samma imorse. Kändes som ett steg i rätt riktning och det hjälpte sist, vi får se om det gör det igen. Det är väl lite som med träning. Det hjälper om du gör det, det räcker inte att bara planera för det… 😉
Komma ikapp
Helgen då? Idag ska jag i alla fall på 80-års kalas med familjen! Det blir stort men kanske inte så vilt. 🙂 Sedan får vi se. Med mitt resetäta schema är det faktiskt sååå skönt med en oplanerad helg hemma. Som jag kommer använda till att komma ikapp, träna och förmodligen jobba en del. Jag har ju förmånen att ha världens roligaste jobb enligt mig själv så det är inget straff. 😉
Kram på er!
Ps. Den som såg min instastory igår och undrar över rullstolen…jag mår bättre. Nu kan jag gå, även om jag fortfarande är stel. På senaste resan, en flodkryssning i Portugal, fick jag lika plötsligt som oförklarligt ont i foten som sedan spred sig till benet. Foten svullnade och det gjorde extremt ont. Getingstick var en teori det var bara det att jag varken känt något eller såg något spår av det. Vad det var vet jag inte men det kändes nästan som om något var brutet – vilket det förstås inte var. Jag hann bli lite rädd, men nu är det som sagt bättre. Jag och min yngste son bad till alla vänliga änglar som fanns tillgängliga just då att hela min fot. 😉 Jag försökte lyssna inåt så när jag kom hem bestämde jag mig för att istället för att vila skulle jag ”träna bort det” – kanske inte en metod jag rekommenderar alla men i mitt fall verkade det vara rätt för det är redan bättre som sagt.