Igår pratade jag med Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet om hälsovådliga ämnen i skönhetsvård. De menar att det inte finns några för att marknaden i Sverige är lagstadgad och hårt kontrollerad.
Anledningen till att jag ringde dem var just för att jag ville få en balanserad syn på hela ämnet, jag vill inte höra till dem som ”far med osanning”, haussar upp diskussionen eller sprider skrämselpropaganda. Samtidigt, vad ska man tro? Och – även om inte de mängder som ingår i en kräm, ett schampo eller annan produkt är farligt så adderar det ju upp med vad vi äter, och allt annat vi smörjer på oss. Dessutom ska vi ju inte ens spola ut bomullstops så är det verkligen så bra att det sprids formaldehydfrigörande ämnen, hormonstörare och annat – även om det är pyttelite i MIN kräm. Gånger jordens befolkning så lär det väl ändå ha en viss effekt.
Hur det än ligger till med allt detta (det är supersvåra frågor) så har jag märkt att min hy mår bättre av mindre och renare produkter. För ett par år sedan när jag hade mycket hudproblem så skrev jag en artikel om ”vuxenakne” som jag kallade det. Alltså när man får utslag i vuxen ålder. Det var knottror och finnar och det ena med det andra. Många hörde av sig med samma problem. Nu när jag testar mindre och dessutom mestadels ”snällare” krämer så är hyn mycket slätare. Min panna har inte det där irriterade knottret längre. Och fina oljor i ansiktet på natten har mattat ner min tidigare feta hudyta avsevärt! Det måste ju bero på något. Jag tror helt klart att min hy reagerade på något ämne som inte finns i det jag använder nu.
Men som sagt, helt lätt är det inte. Jag har också tänkt på följande till exempel: Ok. Säg att vi utrotar alla KOH-produkter med kemiska substanser till förmån för de naturliga. Alltså måste vi använda jordbruksmark till att odla tusentals ton rosor, jasmin, geranium och så vidare plus annan gröda som kan ge vegetabiliska oljor. Detta på mark där vi hade kunnat odla föda till människor eller djur. Vad ska gå först; skönhetsindustrin eller mat som mättar? Inte så svår fråga! Alltså är diskussionen och frågeställningarna inte så självklara alltid som man först kan tro. Och utvidgar man det till ett miljöperspektiv; vad kräver mest energi att tillverka: de syntetiska ämnena eller de naturliga? Jag vet inte, men detta ska ju också ställas i proportion till den skada de enskilda ämnena sedan gör i kropp och mark när de tvättats av igen…