Jag har fått en ny inbjudan till Upper House. Tycker ni jag ska åka? Det klart jag ska, jag har ju lovat att jag ska ge dem en andra chans. Men frågan är om rätt tid är nu… även om mitt förra blogginlägg var långt var det lika mycket som jag inte skrev. ”Barnsjukdomarna” är fortfarande många, men det fanns också flera saker som jag inte tror beror på att de inte var klara. Men låt mig gärna bli överbevisad vid mitt nästa besök.
Jag menar inte att låta dömande eller hård. Jag har alltid den bästa av intentioner när jag besöker ett spa. Men perfektionist och idealist som jag är vill jag gärna att det ska vara så bra som möjligt, det är ju ändå en miljö man säljer för att besökarna ska må bra. Ju fler hinder man kan ta bort för att detta ska ske (att de ska må bra alltså), och ju färre frågetecken besökaren har på plats, ju större möjlighet finns till verklig avkoppling och njutning – och då har ju faktiskt både spa och gäst vunnit, eller hur? Nöjda kunder sprider ett gott rykte, som ger ringar på vattnet och sprider goodwill för hela branschen. Så att sträva efter det bästa anser jag gynnar alla.
Jag har inte som mål att peka ut Upper House på något sätt, det råkade bara bli ett tacksamt exempel. Eller ska jag kanske säga att de bjöd på tacksamma exempel, för de råkar vara flera… När jag igår satt och läste deras spabroschyr (jag hör till den märkliga kategori människor som kan sträckläsa en spabroschyr och finna nöje i det :-), jag tycker det är jättespännande), så hakade jag upp mig flera gånger.
När de där gångerna började överstiga 10 så tog jag fram en penna och började ringa in alla stavfel, layoutmissar, slarv och språkliga missbruk…jag landade strax under 40. Det är på tok för mycket i en nytryckt 36-sidig broschyr som tillhör och ska representera ett – såsom jag uppfattat det – femstjärnigt hotell eller i alla fall ett hotell av högre klass, eller ska vi säga upper class… Jag anser att det är en släng av samma symptom; nonchalans (?) eller slarv (?) inför en del i verksamheten som borde bära fanan lika högt som rum och kök. Återigen tänker jag på den här kultiverade gästen som man lagar gudabenådad mat för men som tydligen inte förväntas vara utbildad nog för att bry sig om en välskriven spabroschyr!
Säkerligen har ingen bett Kalle i receptionen att hugga i med en hammare när det sista av spat skulle snickras ihop. Proffs har anlitats när det gäller det tekniska, liksom byggnadsmässiga (eller nåja, nästintill, poolen läckte ju till en början…). Så min poäng är, varför har inte även ett språkligt proffs anlitats när det gäller orden som ska beskriva hela spaanläggningen?
Kanske gick det till såhär. Tidsbrist. Panik (Oj! Jäklar! Vi måste ha en broschyr också som beskriver vad vi tänkt syssla med här egentligen!). Vem ska 1, tolka vad vi gör och 2, ”tota ihop” ett par rader om det? Vi tager vad vi haver, det blir good enough! Men det blev det inte.
Layouten är det minsann inget fel på. Inte pappret eller tryckkvaliteten heller. Men om jag får gissa har det gått till nånting såhär; att man rakt av tagit anteckningar eller en presentation från dels spaansvariga, dels från leverantören av produkterna (ja, förlåt Ingrid K om det stämmer – du vet att jag beundrar och avgudar dig för det du gör och dina produktskapelser!). Man kanske inte ens meddelat personerna bakom orden att man tänkt göra en produktbroschyr av det (förmodligen inte). Poängen är att någon måste varit ansvarig för korrekturen, och att denna någon inte gjort sitt jobb.
Så nu står det där i tryck; avhuggna meningar i anteckningsstil, osnygga upprepningar, till och med olagliga uttryck. Läkemedelsverket ser INTE nådigt på om man lägger medicinska påståenden på kosmetiska och hudvårdande produkter, det vill säga sådana som endast skyddar och behåller skicket (mjukgör, återfuktar, rengör och så vidare). Då klassas de som medicinska och måste registreras därefter. Att jag känner till detta beror på att jag under några år arbetade på Indiska magasinets huvudkontor i Stockholm som kvalitetsansvarig med ansvar för ALLA produktområden, däribland deras då nystartade hudvårdsområde Zence, vilket gav mig anledning att både lära mig samt ha tät kontakt med bland annat Läkemedelsverket. Fråga mig om INCI och jag kan svara i sömnen…
Visst, många aromaterapeutiska preparat och ämnen kan menas ”av tradition ha använts för…” men man ska ändå känna till detta och vara aktsam hur man uttrycker sig, det är dumt att hamna i ett gränsland och därmed i trubbel…
Om en copybyrå varit iblandad blir jag ännu mer kritisk. Att sätta ord på något man inte har full koll på är dödsdömt. Att ge löften innan man är säker på att personalens träning håller och att de kan infrias är livsfarligt. Eller okej, inte livsfarligt, men en klok devis är att överträffa kundens förväntningar, inte haussa upp dem till en nivå som man har svårt att uppfylla. Jag tänker på formuleringar som de upprepade orden ”i goda händer”, och på att det står att deras ”terapeuter är experter”. Intressant. Men på vilket sätt undrar jag? Vad definierar en expert? Det måste ju vara något mer än att de är utbildade, för det är väl ändå det minsta man kan förvänta sig av personalen på alla spa som kräver bra betalt av sina kunder, att man inte blir behandlad av någon annan än de som har adekvat utbildning för det arbete de utför?
(Att man är i goda händer generellt på Upper House går jag dock verkligen i god för, personalen var väldigt serviceminded, glad, trevlig och hjälpsam i såväl reception som i restaurang, och när jag bad om hjälp med kläder som blivit luddiga av en ny badrock kom den ögonblickligen ända till rummet i form av en ny klädborste.)
Även om personalen vid mitt förra besök var hur rara och duktiga som helst (jag var också mycket nöjd med utförandet på behandlingarna och tar gärna samma terapeut igen) fanns brister i kunskap. Mina frågor lämnades obesvarade, och jag var tvungen att sitta i bastun efteråt för att tina upp iskalla händer och fötter (rummet hade varit iskallt, hade jag varit terapeut, chef eller vad som helst hade jag ju kollat och dubbelkollat och trippelkollat ALLT sådant här innan – vare sig det var våra första gäster eller en journalist som gjorde entré i det nyöppnade spat, om jag så hade varit tvungen att vara på plats en timme före utsatt arbetstid den dagen – särskilt om besökaren ifråga har skrivit en bok och där ägnat plats just för detta med att spakunden ska slippa bli kylskadad :-)).
”Men hallå, du kan inte få allt!” kanske någon säger nu. Nähä, varför inte säger jag. I en tid då det går att turista i rymden, kan man inte ens hålla ihop ett koncept på marken? Gör det du kan och gör det bra, sätt rätt folk på rätt uppgifter, lova inte mer än du kan hålla (men ge gärna lite mer än du lovat), gilla det du gör annars byt jobb. Och är det något du inte kan, något som går snett eller blir fel: ta reda på, utbilda, åtgärda. Det kommer man långt med.
Sammanfattningsvis; Travel News skrev om mitt förra blogginlägg i sitt blogginlägg. De skrev att jag var arg. Ja, det kanske jag var. Men inte av den anledning som många kanske tror. Jag känner mig mest lite trött och uppgiven när man slår på stora trumman för den nya lekplatsen som ska öppna, men det visar sig att det är samma rutschkana, samma däckgunga och att det saknas spadar i sandlådan. Trots att arkitekterna varit i Grand Canyon, Shanghai eller Istanbul för att spana in det senaste.