Ystad Saltsjöbad – spalyx på skånska

Vi har checkat in på Ystad Saltsjöbad, Sveriges sydligast belägna spahotell (av rang i alla fall). Det var ett tag sedan jag var här. Mycket har hänt. Mycket ska testas, tentakler och känselspröt är utfällda och påslagna.

Det där när ”alla andra” gillar något kan vara lite dubbelt. Jag vill inte bli påverkad. Vill nästan tycka tvärtom per automatik. I alla fall inte gilla bara för att alla andra gillar. Leka Följa John är inte min grej och rädd för att ha egna åsikter (och att stå för dem) har jag heller aldrig varit. Flashiga miljöer utan innehåll ser jag också igenom direkt, prisar hellre hjärta än en tung inredningsbudget. Så, utmärkelser och priser till trots, jag är här för att bilda mig min egen uppfattning om det skånska spahotellets nuläge, status.

Bortsett från deras omskrivna – nu kanske inte längre så supernya – spaupplevelse The Creek Experience som fått mycket beröm, har jag faktiskt hört kritik också. En bekant var här och bodde en hel vecka (eller om det var två till och med) och hon och hennes man var inte särskilt imponerade. Det var i och för sig ett tag sedan men ändå; förutom att de tyckte rummet var skrattretande litet kände de sig inte särskilt uppskattade eller sedda av personalen, vilket ju kan tyckas vara lite märkligt om man bor så länge. Då brukar (borde?) man väl hinna etablera någon slags relation till personalen och de borde ju visa lite omsorg för att gästerna valt att stanna så länge kan man tycka. Nåja. Även det har jag försökt att lämna därhän, även om allt man hört och läst förstås skvalpar i bakhuvudet.

Det hade hunnit bli eftermiddag när vi rullade in framför entrén på hotellet. Rollsen hade skött sig, The Spirit of Ecstacy glänste efter mannens idoga putsande, och en sjömansklädd piccolo hjälpte till med bagaget. Hm, charmigt värre tilltag redan där, men jag lät mig inte förföras så lätt även om extra service av det slaget är rätt så sällsynt i vårt avlånga land och därför självklart uppskattas.

Incheckningen gick bra och när jag hälsat på såväl hotellchef, receptionschef som personal, samt gett förslag på mötestid med deras VD (!) kom vi äntligen iväg upp på rummet, nr 470. När dörren slogs upp insåg jag genast att jag låg riktigt illa till. Rum 470 är nämligen den finaste sviten med dubbla balkonger, en utsikt som heter duga och en inredning så läcker att jag skulle vilja packa ihop allt rakt ner i min resväska och bara veckla upp det i egna hemmet så där smidigt som Musse pigg gör när han är på husvagnssemester, om ni sett den filmen som finns med i det tecknade filmpotpurrit som visas på julafton. Och faktiskt går det! Nästan i alla fall :-). Via deras webshop The Country House kan man köpa mycket av deras inredning.

Här råder Newport-andan framförallt, lätt mixat med kolonialt i vissa hörn av hotellet och några uns industrial chic eller i alla fall spår utav stilen. Newport funkar absolut, kolonialt tänder jag på och industrial chic – ja då går jag igång rejält! Usch och fy vad jag smalt, och nu sitter jag i den enorma linneklädda Howardoffan här i sviten och skriver i ljuset av den trebenade golvlampan i mörkt ädelträ.

Sviten består av dels ett allrum med kök och matbord, soffdel och fåtöljer, tv (vit platt förstås), palmer och ett vilsamt sovrum med dubbelsäng och ingång till en enorm dusch (wc är separat). Här finns också mässingskikare, läckra taklampor, den största och coolaste gasspis jag sett och korgmöbler på båda terrasserna (från den ena ser man havet, stranden och badbryggan, från den andra ser man poolen med skriften ”Moments of Happiness” i botten och böljande form). Självklart strykjärn, garderober, kyl, diskmaskin, böcker och fantastiska mattor på golvet. Inget har snålats på och allt är av god kvalitet för att inte säga den bästa. Ja suck, jag ska till och med erkänna att jag fuktade ett papper och drog på golvet längst in på toaletten i jakten på något snuskigt litet hörn men där var så rent att sonen hade kunnat få leka även där utan problem.

Resten av eftermiddagen bar jag ett leende, stundtals synligt, stundtals inombords. När jag skickat man och son på lekrunda och själv bytt om till badkläder och svept den sköna lyxiga badrocken om mig kunde jag äntligen gå ner till spat. Salt Creek Spa heter deras badavdelning där The Creek Experience är en separat del som man både bokar och betalar extra för. Spat är det bara att gå in i som hotellgäst (bra där, precis som det ska vara tycker jag). Produkter är i huvudsak Comfort Zone och Bioline, plus ID på make up sidan i shopen. De flesta, om inte alla, behandlingar görs också med Comfort zone fick jag veta.

Tyvärr hade jag inte tagit tag i att boka någon behandling men vi ska i alla fall testa Creek Experience imorgon efter frukost och det är ju som en hel radda behandlingar på varandra, även om man själv genomför dem.

Dagens spa- och relaxbesök bestod av en kort rekognisering av miljöerna, lite fotande och så bad förstås. Efter en dusch satte jag mig i ångbastun, min favoritbastusort. Där var jag helt själv och kunde glömma tid och rum en stund. Lät tankarna vandra, släppte såväl då och sen för en stund och tillät mig bara vara.

Övriga spabesökare bestod av par, par och par. Badande par, omslingrade par, pratande par, pussande par, vilande par, gravida par och strosande par. Sånär som på en mor och son var det verkligen bara par i spat! Det är inte svårt att förstå. Spamiljö i sig är inbjudande för mysromantik och Ystad Saltsjöbad (eller YSB som man också kan säga kort och gott) i synnerhet med sin stil och sina himmelssängar i relaxavdelningen. Dem har de haft länge även om de övergett orienttygerna och nu ersatt dem av skira vita bomullstyger som både bättre passar Newport-stilen och även andas fräschör och spa.

Själv insöp jag inspiration och idéer till trädgården hemma från deras utedel och fantiserade om hur vi i framtiden skulle kunna lägga till både utedusch som stora lavendelplanteringar och varm källa! Roligt är det också att se hur alla använder ett spa. De flesta låg i stora poolen, även i jacuzzin samt de varma utomhuskällorna. Få gick i mina fotspår; ångbastu, kalldusch, torrbastu, dopp i kallpool (isvakstypen), ett par simtag i huvudpoolen och så en slutdusch (då jag upptäckte att kromoterapin – färgbelysningen – inte fungerade trots skylt om olika många knapptryck för att få olika effekter).

I övrigt funkade spat på alla sätt, och tack vare sköna växter, strandvyn och skyltar som vittnade både om spakunskap och en vettig spafilosofi (från hur spat skulle användas till informationen att ingen alkohol fick förtäras i spat) störde jag mig inte på varken gråsvart sten eller något annat. Tvärtom så lät jag mig leka med tanken att jag kanske hittat mitt nya favoritspa, ja kanske mitt ”sommarspa” dit jag kan återvända sommar efter sommar och känna mig som hemma…

Mina enda pyttesmå invändningar så här långt var att golvkaklet i spat blev läskigt halt i vått tillstånd (vilket det väl mestadels är i ett spa) liksom en liten näsrynkning åt att kroppslotionen i miniförpackning på rummet innehåller mineraloljor. Kvällens middag berättar jag om i nästa inlägg.

One thought on “Ystad Saltsjöbad – spalyx på skånska

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spabanken på sociala medier