Test av Velvet Experience – Havsbadens sparitual

ESS Group är inte längre ensamma om att erbjuda ”spaupplevelser inom spaupplevelsen”, Hotell Havsbaden har också skapat en exklusiv del med sparitual.

Såväl beskrivning som upplägg och flera stationer känns igen från Ystad Saltsjöbads The Creek Experience och Falkenberg Strandbads The Retreat Club.

Att de studerat dessa anläggningar när de tagit fram och planerat sin egen variant råder det inga tvivel om. Att inspireras av andra som lyckats är inte fel så länge som man genomför det på sitt eget sätt. Dock känns det lite slött att de till och med kopierat vissa meningar från YSB’s hemsida rakt av…

Sammetslen lyx

På Hotell Havsbaden kallas den slutna sparitualen för Velvet Experience. För att få tillträde hit betalar man en avgift, mer om det senare. Namnet syftar gissningsvis på lyx, lyxen i att få en avskild upplevelse. En annan tolkning är hur sammetsmjuk och len i hyn man blir efter en bra spadag.

Vid mitt besök på Havsbaden, där jag bodde i en fin minisvit och imponerades av maten, hade jag turen att få gå på upptäcktsfärd inne på Velvet två gånger. Första dagen blev jag insläppt för en titt vilket var mycket värt för bilder och förberedelse. Andra gången för att själv få uppleva och testa igenom allt.

Faktum är att det höll på att gå i stöpet direkt. När jag checkade in frågade jag när jag skulle få pröva Velvet Experience. Receptionspersonalen bara tittade på mig; ”men, idag är det ju tisdag, Velvet är bara öppen torsdag till söndag, vi har ingen personal till det här idag”.

Nåja, jag vet inte om det var för att jag såg ut som ett barn som blivit berövad julklapparna på julafton eller om det hade något med min kommande artikel att göra, men snart hade en spavärd ringts in enkom för mig och Velvet skulle öppnas så att jag fick med mig denna speciella del av deras spa. Ingen var gladare än jag!

Bakom en hemlig dörr

Sagt och gjort, nästa förmiddag stod jag redo i rock och tofflor utanför en lite hemlig svart dörr vid sidan om entrén till Havsbaden Spa. Man tänker inte så mycket på den om man inte känner till att det är där Velvet börjar.

När dörren öppnas kliver man direkt ner i en grund, varm fotpool. På väggen hänger klängväxter (visserligen i plast men ändå) och man ser inte längre förrän man gått runt hörnet där man möts av nästa ”spastation”.

Vill du att Velvet ska vara en överraskning ska du alltså sluta läsa här och nu! 🙂

Runt hörnet väntar… fish spa! Alltså fiskpedikyr med de små turkiska doktorsfiskarna Garra Ruffa. De har sex ”fotpooler”/akvarier, vilket också är det antal personer som max kan vara inne på Velvet samtidigt.

När jag satt där, med fötterna nersjunkna bland de små firrarna fick jag samtidigt ansiktsrengöring (från Elemis) och skrubb (från Maria Åkerberg) att själv applicera på ansiktet.

Det är inte säkert de kommer fortsätta med att mixa just dessa märken, de tyckte inte själva att det var så lyckat. I vilket fall är de ju båda trevliga märken så ingen fara egentligen tyckte jag.

Ånga och is

Med ansiktsskrubben på fick jag sedan gå in i ångbastun och lägga mig ner. ”Andas djupt och långsamt” instruerade min spavärdinna, en härlig norsk kvinna som genast fick mig på avslappnat humör och som också hette Heidi lustigt nog!

Ångbastun var skön men brummade något förskräckligt när ångan med jämna mellanrum pyste ut. Det där ljudet stressade mig faktiskt lite. Jag försökte koncentrera mig på andningen som jag blivit instruerad, vilket hjälpte en del.

Efter ångbastun väntade både en session i torrbastu samt isskrubb, det vill säga när man tar en näve is från en isfontän och masserar in kroppen med. Enligt konstens alla regler ska man börja nerifrån/utifrån och arbeta sig uppåt/inåt mot hjärtat. Jag har inga problem med temperaturväxlingar på det här sättet, tycker till och med att det är ganska härligt!

Nordafrikanska upplevelser

Mitt i rummet inne på Velvet Experience finns en – igen – grönskimrande pool, lite grundare ungefär som en varm källa. Där fick jag ligga och mysa ett tag medan Heidi erbjöd mig ett glas vatten att dricka. En liten champagnebar finns också och jag fick veta att när det kom tjejgäng en fredags- eller lördagskväll beställdes bubblet fram direkt!

Efter den här varma starten väntade nu lite svalare upplevelser. Först fick jag träda in i deras hamam. Bänkarna hade vackert kakel (inte marmor dock som det står på deras hemsida) men de kunde varit varmare. Heidi hade i alla fall full koll på den rätta hamam-tekniken där man gungar in luft i en slags duk doppad i tvålvatten så att det bildas skum som trycks ut över kroppen.

Eftersom jag var själv fick jag arbeta mig igenom min kropps framsida så gott det gick. Egentligen är det meningen att man ska jobba i par där ens vän/partner skrubbar exempelvis ryggen. Jag blev glad att se att man använde typiska hamam-redskap; som till exempel den sedvanliga råsilkes-vanten för skrubb av kroppen. Tyvärr tyckte jag dock rummet var på tok för svalt, när man är blöt kyls ju kroppen dessutom ner snabbare.

Sammetslen hy

Nu var kroppen ren och skrubbad. Nästa station/upplevelse i ritualen är en rasul där man gör en helkroppsinpackning med lera. Även här kändes rummet ouppvärmt vilket inte var så behagligt (eller ens korrekt för en rasul) och ljuset var lite olustigt. Här hade det behövts både mjukare ljus och varmare temperaturer.

Leran var i alla fall behaglig, doftade gott samt var lätt att applicera. Man lägger den överallt på kroppen, även i ansiktet, och sitter 10-15 minuter tills den stelnat. Då är det dags att duscha av den. Efteråt är huden sammetslen, som velvet

Eftersom jag visste att jag i den avslutande stationen skulle smörja in mig med ansikts- och kroppslotion passade jag på att tvätta håret när jag duschade så jag inte skulle behöva gå in i duschen igen efteråt. Ett tips!

Tropisk ”mist” och vattenfall

Min spa-värdinna Heidi mig ledde mig sedan mot de avslutande delarna en trappa upp. Där fick jag ställa mig i en hörna med ett finfördelat ”regn”, som sprejades ner från taket i ett lätt, lätt moln.

Hade detta steg kommit direkt efter den heta torrbastun hade det känts logiskt, nu kändes det mest märkligt. Utrymmet hade dessutom fönster ut mot alla sidor från golv till tak, vilket gjorde att det obarmhärtiga dagsljuset flödade in.

Intill finns en trätrall där man ska stå på ett visst ställe och dra i ett rep för att få 80 liter (tror jag det var) vatten över sig, ganska svalt dessutom. Nu är jag som sagt inte så känslig, jag drog i det där repet flera gånger för att jag ville få med det på film (finns på mina instastories), men för någon annan kan det kanske bli lite av en chock.

Allra sista stationen, den 10:e eller 11:e beroende på hur man räknar, är ett rum med sittbänkar och krämer från Maria Åkerberg att smörja in sig med. Det är bra tänkt men tyvärr liknar det inte alls The Creeks avslutande varma luftsluss. Havsbadens rum var iskallt. Varför man skulle vilja dröja en minut längre här än nödvändigt (jag tänker på sittbänkarna) är svårt att förstå…

Kall som en isbit

Jag frågade varför man i hela friden ska behöva kylas ner som avslutande steg. Till svar fick jag att personalen påpekat kylan i sista rummet men att inget gjordes. ”Kanske det blir ändring om du skriver det på bloggen…” skämtade min spavärdinna. Det hade jag gjort ändå, utan att hon sagt så, för jag hoppas verkligen de gör något åt det. Jag skulle tro att det är något med ventilationen, för när glasdörren stod öppen blev det snart varmare…eller så var det bara för att annan luft kom in.

När jag kom ut mådde jag i alla fall riktigt bra. Värmen fick jag snart upp igen och huden var len, musklerna uppmjukade. Jag skulle ju köra hem direkt så jag var rädd att jag skulle bli trött på hemvägen men det blev jag inte. Jag lyckades faktiskt hålla mig pigg hela dagen så kanske den där kallare avslutningen inte var av ondo trots allt. Men just där och då – brrr – var det inte så behagligt.

Sammanfattningsvis så var det en spännande upplevelse, men helheten sviktar något. Vissa bitar går förhoppningsvis att fixa till, som att dämpa den lite starka belysningen så det blir lite mysigare, och att göra hamam, rasul och det sista rummet där man ska smörja in sig varmare. Annat är som det är, som ordningen på upplevelserna.

Motsvarar upplevelsen priset?

Att boka in sig på Velvet Experience kostar 895 kronor per person, vilket är rätt dyrt och 200 kronor mer än vad The Creek Experience i Ystad kostar. Dessutom är det inte lika bra. Å andra sidan ligger The Creek i Ystad vilket är över 70 mil bort! Med andra ord är inte konkurrensen överväldigande just i dessa trakter…

Till deras försvar ska jag påpeka att kommer man som dagspagäst och bokar Velvet ingår även den övriga spaavdelningen. I vanliga fall kostar spaentrén annars mellan 395-495 kronor (beroende på veckodag) för ”icke-hotellgäster”.

Jag tycker också att de ska justera texten på sin hemsida. Visst kan jag förstå om de vill locka, men det är lite onödigt att ta i från tårna med beskrivningar som ”Du möter en tropisk regnskog utöver dina vildaste fantasier”. Dels är tropisk regnskog att ta i tycker jag och fantiserar jag vilt kommer jag bra mycket längre än så här.

Jag skulle inte avråda från att gå in och testa Velvet, men jag skulle invänta att de förhoppningsvis gör de justeringar som jag tycker krävs för att det ska bli bra. Velvet är ändå en kul grej att göra tillsammans, och det är inte alls otroligt att jag framöver vill ta med mig fem tjejkompisar hit för att göra detta igen.

2 thoughts on “Test av Velvet Experience – Havsbadens sparitual

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spabanken på sociala medier