I lördags var jag och hela familjen på Yasuragi i Nacka utanför Stockholm för att uppleva deras familjekoncept Kids som de har varje sommar. Yasuragi Kids pågår mellan 1 juli och 12 augusti och kan bokas både som dag-, kvällspaket eller med övernattning.
Det var ett par år sedan nu som jag besökte Yasuragi och detta besök var dubbelt intressant eftersom jag inte heller hade kommit iväg – trots att jag hade haft ambitionen sedan årsskiftet – för att se och prova deras nya badavdelning.
Nya Yasuragi
I februari i år slog ju Yasuragi upp portarna efter hela åtta månaders renovering (tänk vad det måste ha kostat att hålla stängt hela den tiden!) då de hade förvandlat den tidigare stora bassängen till en uppdelad variant med mindre ”rum” i samma bassäng men också avskilda pooler med olika upplevelser som kolsyrebad och kall pool. Även en ångbastu har kommit till samt en ny stor torrbastu med utsikt, med mera.
I pressreleasen framgick att arkitektfirman DAP hade åkte till Japan på studieresa för att hämta inspiration till det nya japanska badet. Med betong och trä som grundelement och ett träd i anslutning till badet har de skapat en miljö som känns minimalistisk och – kanske japansk (jag har inte varit i Japan så jag vet inte…!).
Andra nyheter är att när man kommer in i huvudentrén så ska man INTE checka in i den vanliga hotellreceptionen om man bara är där över dagen, utan i spareceptionen som man når via en glasgång och sedan en trappa ner. Där fick vi en grundlig genomgång och utförliga instruktioner om vistelsen, var vi hade badtofflor, badkläder osv. Jag tänkte verkligen på att det var toppen; tydligt, informerande och utförligt.
Japansk radiogympa
Det första vi sedan gjorde var att delta i den sedvanliga introduktionen till Yasuragis badritual. Jag gissar att den var barnanpassad, barnen fick exempelvis komma fram och slå på det stora kärlet som används i deras klangresa i slutet.
Medan jag och Isac, äldste sonen, väntade in resten av familjen (min man passade vår minsting som sov middag) passade vi på att delta i ett torr aktivitet; radiogympa som vi tyckte lät kul. Vi fick veta att detta gympapass var något alla japanska skolbarn var tvungna att göra, även på sommarlovet. De hade klippkort som de var tvungna att visa för sin lärare när de kom tillbaka till skolan!
”Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sju-ått” räknade vår unga instruktör med dansdisciplin och strikta rörelser, vi följde lydigt med och jag tyckte det var helt perfekt för min stela kropp – enkla rörelser som var lätta att apa efter. 🙂 Efter radiogympan hakade en massagesaga på i samma pass, jättefint, sonen och jag turades om att göra massagerörelser på varandra, något vi även brukar göra hemma och som han verkligen är kanonskicklig på!
Spa med en åttaåring
Efter en te- och fruktstund (i anslutning till deras relax finns frukt som melon, päron och apelsiner mm) och test av deras relaxstolar (huuur sköna som helst, till och med min spattiga åttaåring låg kvar jättelänge utan att ens knysta!) gick vi ut i sinnenas trädgård innan vi begav vi oss ner till omklädningsrummen.
Jag gick in med vår åttaåring medan min man, som hunnit ansluta med vår tvååring gick in för sig. Jag och Isac genomförde tvagningsritualen enligt den instruktion vi fått och var faktiskt ganska noga. Barn kan bara de får veta hur de ska göra! Jag älskar denna ritual, tycker det är vackert, och hade ju gjort det flera gånger förut. Nu var det härligt att se hur även min son gav sig hän och följde instruktionerna (om än med visst mått av bus och skratt…!).
Så var vi redo att bege oss ut i det stora badet. Även om det finns flera förändringar efter renoveringen, som en stor glasad gång ner till spareceptionen och ny layout på omklädningsrum och tvagning, så är det i själva badet som de största förändringarna har gjorts.
Nya badet, uppdelat med fint ljus
Den tidigare öppna ytan har delats av och bassängen är som jag redan nämnt nu uppdelad som i mindre badbara ”rum”. Dels finns en större pool med olika prång och vinklar, dels ett par andra mindre. Det ska också finnas fotbad men det missade jag. (Det enda fotbad jag såg var på ett helt annat håll och med fiskar; fiskpedikyr. Det kostade också extra, 175 kronor för 10 minuter).
Ett tips är att man behöver mycket mer tid än man tror för badet. Att bada tar tid! När vi hade lekt, flutit, plaskat (lite…trots att man egentligen ska vara tyst och stilla på Yasuragi men säg det till en åtta- och en tvååring…nåja, de var inte ”värst”) och simmat in och ut ur olika prång – samt beundrat det magiska ljusinsläppet uppifrån – var det dags att upptäcka vidare.
Vi testade både en varm och härlig bubblande pool samt en 13-gradig (jag och äldste sonen var modiga nog att doppa oss där!) plus ångbastun och de varma källorna utomhus. Theo, vår minsting, älskade utomhuskällorna. De är ju grunda så han kunde köra sin bil utmed sidorna medan vi andra badade bredvid. Där hade vi kunnat njuta mycket längre men plötsligt insåg vi att klockan var middagsdags. Vi hade ett kvällspaket där middagen var inbokad en viss tid.
Att gå upp var inte populärt bland någon av oss, vissa var mer missnöjda än andra…ehum ehum…och inte heller hann vi med den inre varma källan eller att testa på den stora torrbastun med glasfönster….desto större anledning för mig att komma tillbaka…!
Middagen på Yasuragi
På Yasuragi går man hela tiden klädd i sin yukata. Hela tiden. Jag tycker det är befriande. Man behöver inte tänka på vad man har på sig när man åker dit, varken på dagsbesök eller om man sover kvar, man tassar runt i sin japanska kimono-liknande bomullsrock hela tiden, liksom alla andra.
Alltså satt vi där till middag bland massa andra besökare i våra mörkblåa rockar med vita japanska tecken på och basunerade ut lycka och glädje (det är vad tecknen på rocken betyder om jag minns rätt)! Men det var kanske inte direkt vad vi kände vid vår måltid, i alla fall inte hundraprocentigt…
Först missade jag att vi skulle till ett hovmästarbord utanför lite vid sidan av för att invänta att bli visade till vårt bord. Gör om, gör rätt…vi blev tillbakavisade ur restaurangen (vilket förstås var rätt, missen var vår). Barnen var hungriga, katastrofen nära…jag gjorde mitt bästa att distrahera dem medan vi väntade.
Lotta-från-landet-känsla
Så fick vi komma till vårt bord. Som vi faktiskt ifrågasatte först; var det verkligen för 4? Vi tyckte det var pyttelitet! Men jodå, ”se bara där, dukat för fyra” (vår värdinna pekade på bordet intill). Vi satte oss, tysta. Vatten hälldes upp, en barnstol kom, allt gjordes korrekt men jag kände mig hela tiden lite…som flickan från landet. Behandlad med en attityd som för mig förmedlade ”Så här gör vi här, vi är ett topphotell, japanska, kan du inte förstå?”. Hade jag verkligen varit ovan vid spa och hotell hade jag nog blivit vettskrämd.
Nästan ingen pratade heller svenska. Inga problem, jag är flerspråkig. 🙂 Ändå kändes det lite underligt. Ingen förklarade heller eller presenterade buffén för oss, vad som servades eller så. Det fick vi upptäcka själva (desserterna på slutet fick jag syn på av en slump när jag gick längre bort från matbuffén och letade).
Så till maten. Vår åttaåring som vi det här laget proklamerade att han höll på att avlida av hunger gick snabbt först iväg på matjakt- och kom tillbaka lika snabbt med besviken uppsyn och berättade att det fanns INGET han tyckte om eller ville äta. Mammapanik! Jag försökte låta positiv, min tur att gå dit till buffén. Där fanns sushi, lax, mandelpotatis med rom och ceviche till förrätt. Nej – inget av det skulle han äta.
Flera tillagade rotsaker och olika gröna rätter fanns också liksom – bland varmrätterna – två sorters kyckling, panerad lax, oumph med mera. Inget var direkt barnanpassat, i alla fall inte för kinkiga barn – förutom stavar av gurka och morot som tyvärr hade en torr yta, som om de hade förvarats förberedda i timmar – kanske dagar – i kylen. Inget som direkt tilltalade någon av oss…
Oinspirerande buffé
Till slut gick han med på att äta den pankofriterade auroralaxen som faktiskt var jättegod och som också blev min favorit, men lille Theo – han åt ingenting i princip. 🙁
Och buffén ur ett vuxenperspektiv? Både jag eller min man var måttligt imponerade. Jag hade förväntat mig en övervägande vegetarisk del men dessa rätter var inte vidare inspirerande. Rotsaker exempelvis på olika vis men ingen sås eller kryddning som lyfte direkt. Det var okej, men inte mer.
Sedan var det småsaker; som när jag skulle ta sushi vid buffén och såg wasabin men inget att lägga den på (för att senare blanda med sojan), och jag frågade en tjej i personalen efter små skålar och fick en trött blick och svaret att jag fick vänta ett par minuter – till slut kom hon tillbaka med två små fat plus beskedet att ”de står annars vid bordet”…Återigen; Lotta-från-landet-känslan. Som att jag var besvärlig, korkad, jobbig. Kunde hon inte bara sagt det direkt?!
Sött avslut utan japansk känsla
Även efterrätterna fick sin lite negativa avslutning. När jag frågat och till slut hittat dem (vi hade LÄTT kunnat missa dessertbordet) såg jag prefab-liknande kakformar med citronkräm, maräng på och ett färskt hallon överst. Plus strössel intill. Hm, det måste finnas glass tänkte jag, och frågade. ”Den är tänkt till barnen”…blev svaret. ”Jo men jag har två barn…” replikerade jag tillbaka.
1, Inga problem, jag kan rätta mig efter en tänkt meny – men vad spelar det för roll om en vuxen hade velat ha glass istället?! Den är ju förmodligen billigare ändå…
2, Borde inte gästen stå i centrum? ”Skulle du hellre vilja ha glassen” hade ju också varit ett (trevligare) svar.
3, När servitrisen återvände kom hon med EN kula i varsin skål. Jag vet, vi är bortskämda från alla våra kryssningar men det kändes lite futtigt…
Nåja, det visade sig vara fullt tillräckligt när barnen fick sin dessert, och även jag och min man behövde inte mer än den kaka som serverades. Möjligtvis kaffe eller te till, men det fick man betala extra för. Lite trist var det också att desserterna inte hade tillstymmelsen till japansk känsla…(jag har ingen aning om vad man äter till dessert i Japan men jag hade föredragit det vad det än är ÄVEN om jag inte ens hade tyckt om det, för känslans skull!).
Vi gick därifrån, inte hungriga, men inte heller med den där varma, goa, tillfredsställande känslan man kan få av kombinationen läcker mat + omtänksam personal…
Bra aktivitetsprogram
Innan vi gick testade vi även på sumobrottning och pysselhörnan. Det var riktigt kul! De hade också (trots att vi inte lyckades matcha tiderna) qi gong med chi ball, familjeyoga, klangresa, biskola, filmvisning med mera.
Som slutbetyg vill jag ändå ge Yasuragi många stjärnor för det fina familjeprogrammet, det breda utbudet, det nya och fina badet och särskilda ansträngningar som föreläsningen/workshopen Lean Living som syftar till att ge familjer en mer harmonisk vardag (nästa datum är 4/8, förbokas och kostar 150 kronor per person).
Det är en fantastisk familjedag att åka ut hit, bada och umgås på lekfullt sätt tillsammans, göra aktiviteter som är bra för både kropp och knopp… maten däremot hade jag önskat mer av.
Ett par sista ord
En sak vi insåg när vi pratade med varandra om dagen och försökte reda ut en rad missförstånd, var att vi hade fått helt olika slags information vid ankomst. Medan jag hade fått detaljerade och utförliga instruktioner hade min man fått bristfällig information och knappa detaljer.
Han hade anlänt lite senare pga att han parkerade bilen och väntade på att vår yngste son – som sov sin middagstupplur – skulle vakna. . Det borde finnas en rutin, vilken information personalen ska ge gäster vid ankomst, så de inte behöver undra, gå fel/tillbaka etc, tappa tid och börja besöket med onödigt strul.
Bortsett från det hade vi en mycket trevlig dag och jag åker gärna dit igen på egen hand för att med mer medvetet fokus kunna njuta av bastubad och miljöerna. Kanske i höst.